snövit stämning

ett par tre grader kallt

en vemodig melodi

Karunesh

längtan så

kunde man bara gå ut en sväng

på de plogade gångbanorna

se alla dessa påklädda

vardagstrista

kunde man bara kunde man kunde

men kunde bara inte

jag tog henne

greppade armen och rev henne

snabbt upp

på spårvagnsrefugen

hon öppnade upp munnen

som för att skrika

ögonen

stirrade vilt mot mig

-

men samtidigt

dundrade spårvagn 3B förbi

då

förstod hon och

jag var plötsligt helt underbar

den bålda hjälten

är jag fortfarande

någons stålman livräddarhjälte?

tänk om man bara

kunde vara en sådan nu

men

vem behöver hjältar

egentligen

det är ju vardagsmänniskorna

som räknas de

som gör alla skitjobben

man sitter här nuet

helt sysslolös och vingbruten

Gracias a la vida que me ha dado tanto ”

jag vill tacka livet

tack för allt allt allt allt allt alltihop

jag vill tacka livet

que me ha dado tanto