En dikt möjligen från 2015 som jag här ger ny form, för den ursprungliga var snårig och svåforcerad. Men egentligen var det lättare att skriva inspirerat då och man hade mycket mer energi än i dagens läge.

- - - - - - - -

Sömlösa nätter

mot dagens skärande kontraster

valde du färgerna

slumpmässigt

eller

fanns där en mening?

ser du inte jag är färgblind

måste du ta dig själv på fullt allvar nu

hör du inte?

hur färgerna skriker

de håller mig vaken om natten

medan

mina egna skrik är stumma

och genomtränger allt

nu

kan jag höra din tystnad

sjunga elegiskt den sista satsen

ur Pelléas et Mélisande

-

kan jag se färgerna flamma upp

ut mitt brinnande inre

för att

förgrena sitt tonspektrum

av vilt gestikulerande dissonanser

bara för att sedan

oväntat falla in mot centrum

och

slungas ut igen

som en kosmisk ljusblixt

genom den

tysta och svarta rymden

ses jag svävande

över dessa mörka vatten