Igen en omarbetad dikt från 2015 (försökte lyfta fram essenserna)

den sommaren

på spårvagnshållplatsen

lövträden

längs Munksnäsallén

eller

på grusgångarna

längs strandpromenaden

med sina välansade

gräsmattor

varför ser jag dig aldrig

varför

ser jag bara dig

ditt ansikte med håret flygande

förlorad i dig borta

borta borta borta borta

och nu

minns jag dina ögon

men aldrig färgen på dina skratt

målade med svepande

penseldrag

över hela skärgårdshavet

den nakna blicken

din oskuldsfulla medvetenhet

händernas

cirklande rörelser

när du förklarade dig villig

att avbilda mig

och jag var tyst

nästan under hela tiden

medan du målade smärtan i mitt ansikte

med tjocka blodröda streck