Någon har beklätt, brunnens botten, med bark och silke, det känns, som att en avfärd har planerats.

”Men tro inte att det handlar om döden! Det är så lätt, att göra den tolkningen.”

Ett skymningseko färdas, från horisonten med dubbla månar, fångas, av tallarnas grenverk, ett raster som dirigerar sekvenser, över brunnes stenbelagda kant.

”Hit ner, söker sig enbart, delar av min kropp.”

Jag tänker, på storstadens hare, den som stirrar oss osynliga, förbereder vår morgondag, mellan tegel och timmer.