Vår refräng
bryter ut
när chimären brister


Cykliska oregelbundenheter
klingar i dimman
Du har ställt till
med den där minen igen
den som exploderar i ett vakuum
den som får 57 muskler
att skulptera en sjöborre
den som tvingar 43 muskler
att välja sida


Vår refräng
bryter ut
sekventiellt återkommande


Sydfronten
är den enda fronten
en ruin som aldrig föll
vi murade den väl
från varsitt håll

Du kräver
att jag ska ge dig mening
det kan anses rimligt

Jag kan först nu
återge mening
det är efterlängtat försvarbart


Vår refräng
bryter ut
när lugnet kulminerat


Vi möts
på neutralt minerad mark
nödutgångar
under gröna skyltar
kollektivtrafik
i olika väderstreck

Vi kastar
verbala istappar
mot en vägg av skumgummi
smälter med tiden
om värme får tillträde


Vår refräng
bryter ut
mellan dubbla speglar


Jag förhåller mig
till ”ett område utan kritisk potential”
jag förhåller mig
till sekvenser som återkastas
in i framtiden
korta hårda nedslag
bryter ytan
utan att förgöras


Vår refräng
bryter ut
som ett svar på ett eko


Ditt omslag
har ni alltid varit två om
nu har obalansen rubbats
gungbrädan
på Sydfrontens ruin
tippar snart norrut
kanske är det därför
jag förvaltar orden
i din mening