TILL QUINNA SKALL DU ÅTER VARDA, lilla barn

BARA DU vet vad som hände...
Jag drunknade, ja hela havet vällde in i mig..
Nice, havet nära den steniga stranden,
vågorna så stora, jag så liten, bara 4 år

nej, det gör inte ont... ... att dö
eller jag dog bara... ... lite
återupplivades
men någonting, en bit av min själ stannade kvar där
i vattnet
bevarades, gungades, vaggades
som om havet ruvade mig, som sin hemliga dotter

jag den oönskade,
fick hela havet som mamma
emedan min skugga levde vidare
älskade, dansade, skrattade, grät
som i ett förtrollat värn
ett beskyddat vaccum
ja, det var som om slagen
Hur ont de än gjorde,
som om våldtäkten,
hånet,
applåderna,
smekningarna,
och alla ord, hårda, mjuka
ja som om alla kärleksord
bara träffade ytan
men inte fäste på djupet av min själ
ty min själs eterkropp var reserverad
och behagligt sövd i vågorna, bland stjärnorna
i havets gåtfulla djup, där fanns jag
och samtidigt jag var i ett liv på jorden

så kom nätet
med tusen armar
grenar av kunskapens träd
ont, gott som i elektronisk telepati
och tårar och leenden
i ljuv återförening med min själsfamilj
digitalt, sakralt, astralt

kärleken den sanna'
tog sig in i mig, satte mitt hjärtas
blod i nytt lopp, pulserade hopp, utlovandes liv
och
den vackra läkeQuinnan, Ewa
vi fattade den varmaste Kärleken för varandra
tårar av lycka, hjärtan blir ett
hon för mig till havet vid Falkenberg
anrika kraftplatser och luften var trolsk
fuktade löften att andas tillsammans
i Quinnornas hemliga magi
krafterna minns

då
DÄR
kallade havet att nu var det dags
att så
så
jag kallade hem min själ,
händerna som i dans, jag talade som i trance
befallde, i hela min övertygelse, hem det lilla barnet
som en kapten som styr sina mannar, i segervisst kommando
jag hör ingenting, känner ingenting, vet ingenting
det finns bara ETT:
kalla tillbaka

och hon, min Ewa såg som ett ljus fara in i mig
från havet
min mediala älskade läkeQuinna, min kära vän
hon var med så jag fick börja frigöras och leva

Quinnan och
flickan behövde tid, dagar, veckor, månader, år
~ det kallas integrering

så en ny dag vid havet, på en av Ewas lektioner
om gudomligheten i färgernas trolska och Vedic Art
var vi fria att vandra, uppmuntrade att lyssna in,
upptäcka nyanser
fria att utforska
och ledas av inspirationens puls

jag fördes av det som kallas "jag "
i min skira delaktighet,
som vuxen Quinna tillbaka

Tillbaka till linjen
i ledda steg till det blå,
där vågor smeker land
och ånyo vid havet
omsluten av ljusets väktare
jag leds varligt ut på en pir

som i en ljudets dunkla dimma
inifrån där allt är klart
jag hör mig kallandes hem resterna,
de saknade fragmenten
av flickans själ hem till
mig

fröet av liv vattnades
och jag börjar finnas nu
det känns obekvämt att vara
Quinna, men jag härdar ut tack vare
att jag väl känner tre:
Mirakel, Magi och Njutning
dessa tre bär min väg
varligt fredad av ett ledljus

buren från häxbålet
~ i min själ
bevingad då de ondsinnade ville
plåga och fjättra min kropp
~ genom jord, luft, eld' vatten och rymd
klamrandes vid en livmoder,
mystifierad och glömsk
har min resa varit

ja, jag är välsignad
och jag är här

Varda!

________

© Ord ur hjärtat DominiQue NVC Costa
Bild och layout - med foto från Pixabay

#Prosapoeso #DominiQue #Havet #Drunkna #Quinna #Varda
#Sannsaga #Välsignad #Fragment #Minnen

___________________
Tack på förhand för eventuella applåder och fina kommentarer, jag hinner ej maila så mycket nu, eller att tacka alla personligen då jag fokuserar på att skriva en bok, och att utöva kontemplation. En X-tra varm hälsning till Dig  ♥ Kära Skrivarvän
/DominiQue