Hennes tunna klänning

var röd den kvällen,

röd såsom hennes

mjuka läppar

och han älskade henne

vanvettigt, särskilt mycket 

då hon log

såsom bara hon kunde

sådär finurligt

vackert med hela ansiktet

och ögonen, de mörka

som skiftade färg

ständigt med humöret

ögonen som så gärna

vilade i hans blå, 

så ock den kvällen

då han lättade sitt hjärta,

och lät pulsen slå

så nära intill hennes

njutande av varje andetag

ty han älskade henne

mer än något

"Ja, mer än allt

älskade han HENNE"

Hon, den mest underbara

i rödaste klänning

skapad av ljuvliga kurvor

doftande kvinna, 

HON med mjuka läppar

och ögon, lysande gröna

vilande i hans blå

så outgrundligt djupa

själfulla, speglande hennes

innersta tankar

som han då äntligen SÅG

just då den kvällen,

ögonblicket innan

regnets tårar började

att falla