Som ett rop
som ingen hör.
Ibland starkt
ibland svagare.
En svävande längtan
som aldrig blir stillad.
En hand som famlar
men aldrig når fäste.
En längtan genom skratt
genom tårar.
Så är mina dagar
så är mina nätter,
Det virvlar en ton
som aldrig dör.
När jag blundar ser jag den
den går att ta på.
Det är kärlekens storhet
som kämpar oförtröttligt.
Efter livet och solens kraft
som får allt som slumrar att åter blomma.