livet var svindlande

lätthet

alldeles fullständigt fjäderlätt

som svandun

dansande på vindar

-

men ändå

han som vägde tusen ton

var bara så viktig

för alla oss

som siktade sanden och lät

den rinna

-

mellan våra särade fingrar

på försommaren

de blommande äppelträden

doften

runt de omgärdade trädgårdarna

fågelsången

på Fågelsångsvägen 31

sommarvarma

dyningar rullar in från öppet hav

stränderna

med sina svalkande lekar

stojande barn

de vita dräkterna blev så bländande vita

om honom sades

att han

var en fullständigt värdelös individ

socialt efterbliven

-

rik fastän fattig

var han inte som en av oss av oss

oss av av av

föraktad demoniserad slagen utfryst förbannad ensam

blev han slutligen

bara till ett vandrande skrik

helt tyst nu