det var han

man såg honom ofta

därute

på marknadsplatsen

där han linkade fram stödd

på kryckor

han var ledbruten

händerna knotiga förvridna

var nästan

helt obrukbara

ingen tog

någon notis om honom

mannen med

de trasiga klädesplaggen

var oberörbar

man vände sig hellre bort

med vämjelse

inför fattigdom och lidande

det var han

en obildad enkel medelmåtta

hade aldrig läst

Schopenhauer eller mahabharata

ej heller Sångernas sång

till den älskade

han aldrig kommit nära

det var han

med de förvridna händerna

som bortom graven

vunnit insikten om medlidandets

oskattbara värde

och

ljuset från hans stjärna brinner klart

i evighetens rymder