en av oss

det var han bara inte

det var han

ett vandrande smärtpaket

med trasiga skor

ond var han inte heller godhet var som en bristvara

det var bara han som brast

en sommardag

satt han ute på altanen med vinet

två glas

för de voro två

man och kvinna mankvinna maninna tvinnade

spinnande

och jag

solen har sin gång

den gick upp varje morgon som vi

borstade tänderna

och

satte sig vid ett dukat bord

du var solen och fågelsången

stjärnorna på natthimlen karlavagnen

men ditt sken

var bara så mycket klarare

-

men lyckan här

på denna avlägsna gränsstation

i galaxens yttre

svirvlande spiralarmar

är obeständig

och

han var inte

en av oss han var

som ett vandrande smärtpaket

med trasiga skor

och han längtade

efter det barmhärtiga dunklet

platsen var

man inte längre torteras

dag och natt