han dansade med vinden

en lång kragskjorta fladdrade runt

den magra kroppen och

hans seniga hals

jag iakttog honom vid roten

av ett

gammalt fikonträd

han dansade i medveten extas

med ansiktet

genomlyst från insidan

trodde väl först att han dragit syra

sedan såg jag

det starka vibrerande ljuset

känslan

blev överväldigande

jag

dristade mig fram

med en försynt dämpad fråga

vem är du?

svaret överraskade mig

jag var intet

nu är jag allt du är och blir

i morgon