En avlägsen bekant till mig beter sig verkligen.
Ändå talar en främling i hans favör,
som om han vore närmast
underbar.

Själv begriper jag ingenting.
Det är i och för sig inte så ovanligt förekommande
i mänsklighetens historia
som en först skulle kunna tro.

Redan Napoleon Bonaparte sägs ha tänkt sig
något liknande
då han öppnade en dörr
och såg just häpen ut.

Historien vill dock inte,
blygsam som den är stundom,
förtälja orsaken.

Men ett visst rabalder sägs ha utbrutit
senare samma dag
och då kan en kanske förstå
att det nog inte var precis första gången mimiken
fått någon att öppna munnen
i som rena hastigheten.