Stråkkvartetten

spelade skuggorna på terrassen

solstekta mörka

de asfalthungriga turisterna

sjunger indiepop

spårvagn 7 B stannar till

stråkarnas dans

sprittande i blomkropparna

rör sig himlar

och stjärnorna tändas

ingen dör

Shostakovich tänder en Hamlet

fyller gommen

med den mustiga röken

och

blåser ut symfonisk poesi

Stalin dör

när de slutat spela

stegar jag andante cantabile

fram till cellisten

och

ger henne leende en

varm kram