Du gav mig ditt hjärta,
du låg i din bädd
och jag blev så rädd
att jag började fjärta.
Det brakade
så rummet skakade.
Du tittade på mig
och sa ditt nej,
det vore rakare
med små brakare
som inte hörs
så grannen störs.


*
Dikten uppläst



- Poesi från Alvesta -