NÄR VI ÄR RIKTIGT FÖRÄLSKADE, då är allting vackert och underbart, vi lever i ett lyckorus som varar kanske till den dag då objektet för vår kärlek säger orden ”Nu älskar jag dig inte längre” och så var det med det lyckoruset. Men häri ligger något av kärlekens grundläggande natur (syfte) – Kärleken förändrar vår upplevelse av omvärlden, som inte längre upplevs vara kall och fientlig. Den är i själva verket omfamnande, trygg och underbar. Vi kan släppa våra rädslor för vi är accepterade och älskade.

Sedan kan vi ta ett steg till och säga såhär. . . Vi är födda av kärlek in i ett älskande Kosmos och oberoende av turbulenta och infekterade mellanmänskliga relationer, oberoende av kraven som omgivningen ställer på oss, oberoende av konflikter, krig och hat – SÅ ÄR VI ÄLSKADE och kärleken själv bor djupt inom oss. . .Kanske omgiven av våra privata murar och taggtrådsstängsel som vårt skrämda EGO har byggt upp för att beskydda sig själv mot en fientligt upplevd omgivning i den otrygga skenvärld egot självt projicerat för vårt sinne.

Men egot är bara en illusion som livnär sig på de rädslor det lyckats plantera in i oss. . . KÄRLEKEN inom var och en av oss är den kraft som har potentialet att riva alla murar, stängsel, vallgravar, och förena folken över alla gränser som ritats upp av egot. Kärleken förmår hela allt som gått sönder i våra relationer och inom oss själva – Så kärleken måste ur egots synvinkel kapslas in och omges med rädsla. Kärleken måste kvävas i sin linda för den HOTAR DET SUVERÄNA EGOTS DOMINANS !

(Ja, det totala antalet ord i 100-ordaren blev ju 269)