All tid
ett tidsbestämt kontrakt,
där ingen kan läsa
det finstilta.

Det oundvikliga
tränger sig på -

Vi hyr
vår boning,
och där är det
oundvikliga,

det obönhörliga,
som inga böner hör,

en ovälkommen
men självklar gäst
med egen nyckel.

Jag är instängd
i ensamheten,
inträngd
av instängdheten
i ett hörn
av verkligheten.

Det förflutnas skuggor
blir en misslyckad fondtapet
att se in i -

framtiden
är några korta steg
till horisonten.

Jag låste väl dörren
bakom mig?