skygg och blyg kryper jag in under min sten
det var strid och det var kastknivar som ven
det var tungan som kan sätta eld på en skog
det var aggressionens brand, som aldrig får nog
skamsen drar jag mig tillbaka och slickar sår
fast jag godheten fått smaka blir jag så svår
det är nåd att vara bevarad mot alla odds
fast man stormat fram som en gåg hötorgets mods

skammens rodnad bränner het som ugnen gör
och den utgör ett slags gräns, en form av markör
det har gjutits olja nu på var vredgad våg
och sjön ligger nästan lika lugn som den låg
innan stormen och slog dess vatten till skum
och jag sitter på min stol och känner mig dum
det som inte alls fick hända hände igen
det blir ofta så för överkänsliga män


LARZ GUSTAFSSON  170715