I det processuella förloppet en deckare ofta
utgör,av en fragmentariskt pompös och agi-
tatorisk spänningsalstring i jakten på en
mördare,offer,motiv,orsak och verkan,kan
oftast beskrivas i en pregnant sentens vars
precedens i sin interpretation inger den
explicitet som krävs för att i några få rader
uppnå identisk verkan som en bok på 300
sidor kräver för att uppnå.

Deckarförfattaren spinner sitt nät av intriger
och lägger ut dimridåer för att öka mordgåtan
ytterliggare med ett suspekt persongalleri,
men den verklige mördaren avslöjas aldrig
eftersom det kan vara författaren själv.

Kriminologer och deckarförfattare är i sin
yrkesroll och tankesmedja kriminella och
skulle väl kunna omsätta sina teoretiska
kunskaper i praktiken ifall de hamnar i
nödläge och kriminologer har därutöver
kunskaper som införlivar strategier att
frångå misstankar och ansvar.

I de flesta deckare får läsaren alltid till
slut reda på vem eller vilka mördarna var,
men oftast inte i verklighetens deckare,
för där i de slutna rummets sammanträde
iscensätts mordets strategiska finesser i
att undgå avslöjande.

Den sannaste deckaren är ännu inte publi-
cerad,den ligger inlåst i ett bankfack i Schweiz,
som endast får öppnas efter ägarens frånfälle.

Där finns dokumentation med 100% bevis-
föring av autentiskt material som DNA mm
av vilka högt uppsatta politiker,poliser och
kommunal tjänstemän är inblandade.

Man kan säga att denna autentiska deckare
är en gruvlig hämnd på ett samhälle som
rättshavererat,där tusentals fall blottlägger
den rättsrötans korrupta handslag som
berövat oskyldiga människor livet.

Det är en på samma gång spöklik deckare,
där de döda offren "går igen" och som vittnar
ifrån sina gravar,inte precis som hämnd utan
mera för att utkräva rättvisa där de skyldiga
dömts.

Fotnot : Med hänvisning till att de som bok-
staverat lagarna är de som stulit och mördat
mest och bäst är segrarna som skrivit historien
däri förlorarnas historia är oskriven,tystas
vittnen och brott döljs av brott på grav på grav,
så lyda sången om mänskligheten i sin kriminal-
antropologiska historia.

Som den neutrale ateisten känner sig väl hemma-
stadd i sin anarkistiska nihillism,full av demokrati
och yttrandefrihet som neutralitetens strategiska
frihet medger,finna han stor handlingsfrihet i
kriminalitetens namn.

-