regn som gråa stjälkar ett grått sussande
och vid fönstren sorg och döden
sådant regn älskar jag
sådant strängarnas prassel
för liv är regnet nåden
avlägsna tåg åker ännu längre
utan dig, nåväl utan dig, nåväl
till vattens trädgårdar till ångersjön
till löven till glasrosornas alléer
och du väntar ännu. Ännu väntar du?
regnet är som medlidandet allt ska bortsudda
blod från stridsfälten männen
luften förstenad av fruktan
och du  drömmer ännu vid fönstret
du en sorlig gravsten. Tidens skrift
rinner ner på mörkt dövt ansikte
kanske är det regnet kanske tårar
och det att kärlek men inte sådan
och det att inte räcker med ett smärtsamt slag
och bara mörkt som fågelns skri
och det att klagan men så köttslig
och det att synder oersättliga
den ena på den andra ständigt kalla
och det som om vid kyrkans port
hade du hägring ensam som en dröm
stående i glasprasslandet
känner jag hur landet flyr i bruset
alla de  som vi älskar ska gå till ända

bärande varsitt kors 

de andra kmmer  av regnet att fjärmas
och ännu andra försvinner i mörkret
stannar bakom glaset som av stal
och förgår orörda
och regnet som går över ska torka bort
som liarna tysta och smärtsamma
och skuggan ska tvätta övertäcka allt
och jag som älskar kämpar ber
stannar vid källans mörka brunnar
i hotfull tystnad med händerna höjda
som  en hund under piskans tomma röst
inte älskad inte dödad
inte uppfylld befängd
ska plötsligt känna regnet
eller hjärtats gråt
att allt för guds skull förgäves
förblir ensam jag och mörkret
och bara droppar  regn regn
allt tystare och allt smärtfritt

översättning AL