Endast den som inte kommer överens med någon enda,har bevisligen något nytt att säga,medan alla de andra svamlar i kör eller skälla som byrackor,där ingen är vän med någon.

I flock tror de sig starka,men var för sig är de ingenting mer än ohederliga intellekt med varsin livslögn,där realiteterna skulle driva dem till självmordets brant.

Att vara retoriskt adekvat,kränker oavsiktligt dessa,där orden lysa upp som stjärnbloss i den av desinformation förmörkades belägenhet.

I deras ordlösa nöd sätter man dessa på pottan och ger dem en läxa de aldrig glömmer.

*