Det var mycket varmt den natten. Augustifullmåne och havet låg spegelblankt. Jag tog båten och rodde ut från stranden. Inget ljud hördes utom det lätta plasket från årbladen. Mitt ute på sundet lyfte jag in dem och blev sittande stilla. Behövde inte försöka meditera för jag blev stillhet, månen speglingen i vattnet blev jag liksom stjärnhimlen och stränderna med sina sommarhus och båtbryggor ingick jag i denna svindlande skönhet jag. . Vem jag? fanns det något annat jag utanför jaget då varje man kvinna och barn är jag? Och tiden, minuter och sekunder i det rektangulära lcd-fönstret slutade rulla splittring sönderfall och jag blev havsvåg, en enskild tonande frekvens i ett gigantiskt kosmiskt spektrum.

Laudate Dominum, omnes gentes, laudate eum, omnes populi. Quoniam confirmata est super nos misericordia eius et veritas Domini manet in aeternum. Gloria Patri, et Filio, et Spiritui Sancto. Sicut erat in principio, et nunc, et semper, et in saecula saeculorum. Amen.

Mina tankar går till stunden då våra vägar skildes istället för att förenas. När du betalt dina uppköp gick du bara (med dröjande steg) utan att lyfta blicken ut på andelsbutikens trappavsats, där du förblev länge stående stilla med huvudet sänkt som om du. . .? Men jag stod som naglad vid hyllorna med prydnadsföremål och kunde inte röra mig trots att det brann en förtärande eld innanför skalet. Och jag visste exakt varför du stod envist kvar och för vems skull du klädde dig alltför tunt kalla vinterdagar med lång väg över vindpinade isvidder, och jag minns den tunna roströda jumpern och hur du låtsades inte märka mina blickar.

Jag hade velat säga dig så mycket om allt och fått sagt att vi reser om fredag långt bort för att aldrig återvända, aldrig om inte för att. . ? Men ingen av oss förmådde ge efter för våra hjärtans och kroppars vilda längtan och brinnande passion? Efter en evighet gav du upp hoppet gick motvilligt dröjande med sänkt huvud ner mot gästbryggan med sina bensin och oljefat.

Benedictus Deus in donis suis, et sanctus in omnibus operibus suis, qui vivat et regnat in saecula saeculorum. R. Amen.

På fredag efter en hektisk morgon då faster Karin och jag burit ner våra tillhörigheter längs branten ner till butikens lastbrygga, varifrån sedan motorbåtsföraren efter hand lastade dem ombord efter ilskna hotelser att slänga upp alltsammans på bryggan igen och åka utan oss för att kunna hålla tidtabellen. Faster var i upplösningstillstånd och bara skrek åt mig då min unga kropp inte ville orka med tunga lådor möbler mera. Till sist kom vi ändå själva ner på däck och SAGA som den med passagerarhytt och dieselmotor försedda sjödugliga båten hette kunde lägga ut, medan bybutikens hela personal kommit till stranden för att vinka oss farväl. Jag orkade ännu försöka lyfta handen för att vinka tillbaka förrän jag sjönk helt ihop och bara kände mig spyfärdig.

Sanctus, Sanctus, Sanctus, Dominus Deus Sabaoth.
Pleni sunt coeli et terra gloria tua.
Osanna in excelsis.