I grottornas skum
gick jag krum
och stångade
modstulet lagen
tills den dagen
du fångade
mig i den mörkaste natten
med alla skratten,
och ledde mig ut
till lidandets slut
här i ruset
i ljuset,
och du skrattar
igen och igen
tills jag fattar
att livslusten är
den som är
min käraste vän.


*
Dikten uppläst



-Liten Poetik-