Regnet drar stillsamt in över landskapet. Min utsikt får ridåer av grått och de längst bort liggande klipphorisonterna försvinner helt i dis.
På vindsidan av huset når dropparna fönsterglasen.
När jag öppnar dörren och lyss, kan jag höra ljudet av fallande regn mot mark. Det låter mycket karakteristiskt.
Mina öron blir glada och hjärnan nöjd:

"Än kan han uppfatta vissa väsentligheter här i världen. Sådant som regn. Han är inte helt bortkopplad från verkligheten.
Än".