Dimmig blick. Panterns ögon genomskådar dina svek så som skuggorna bakom lömskt leende i naturskön färgprakt, där konstnärens färgsprakande palett med oljefärg ger liv i det krackelerade ansiktet som endast ett fåtal haft förmånen att betrakta som ett självporträtt ingen längre minns. Den är nerplockad från väggen. Dammig, smutsig och bortglömd.
Men bortom vilda sorgsna nätter minns du fortfarande sensommarens magiska doft, där du barfota på en äng av prästkragar vandra och minnena kommer ifatt dig då du likt fjärilen fastnat i spindelns väv av diamantkristaller, där drömmar inte längre kan uppfyllas.
Besviken av livets skörhet, du somnar in och du känner inte längre dina egna demoners andedräkt.