Frost på ögonfrans då onyktra andetag andas ut. Blomsteräng vissnar till sorgsen melodi av korpens eviga klagan. Ett palats av gyllene kupoler där jag vilset vandrar på gator utan namn.
Ur vinflaskan endast droppar av snö smeker min nakna hud. Ur mörkret prinsessan visar sig, om än bara för en kort sekund. Men jag såg henne, för jag var där. Då jag var, den jag var och snödroppen i landskapet förtrollar allt leoparden inom mig är, som trotsar kylan i dina isblå ögon.
Då i denna stund slutar sagan och drömmar går i uppfyllelse.