H*

östens avlyssna axel är som ett brutet svärd i himlens öga, där nu brinner tårar av eld de vävde gul-vit visdom mantel.

Jag tittade på det och fortsatte det ljusa löv som gulnade vilken Moody atmosfär Regn på kullen och berget Stackarna multipliceras, Jag är i framkant… Ikväll kommer natten, lördagens coola dag Vind med intensifiering i områdena vattnet kan stramas ordentligt

Jag räknar upp till tusen blad.

Den tusen och en ett, ena är i en nedgång, hon sitter på toppen i min stövels start

De är två och var inte identiska löv av samma stamträd med varandra,

men de var trötta på att vara osäkra för varandra,

de kämpade påklistrade ihop bli inte sparkade av en nedsväng

Då kände jag hur sekunderna transfigurerades i fragmenten av ett kalejdoskop som ödet roterar som det vill.

Historien föddes med att vara ljugna klädd och den kamouflerade sanning överlagd över det sista ordet;