.
Mona brukar ha en skål vatten och en handduk på ett bord några meter från datorn. Då måste hon resa sig upp, gå några meter, kanske fukta strupen. Väta sina händer och torka dåsig med handduken. För att något spara bokstäver från fett på sina fingertoppar. Detta sker ungefär en gång per halvtimme. På det viset får hon såväl paus som motion, vilket känns nog så välbehövligt. Sparar, gör hon minst en gång i kvarten, oavsett hur många fönster hon har öppna. På datorns skrivbord.

..
Peder går längs en stig i skogen. Smidigt rör han sig även. Likt en tiger på jakt. Litet som i ultrarapid. Här och där rasslar det nog. Blott en har öra för det. Hörsel, syn och sinne för att röra sig där. Vad har han under armen? En tråd så smal och något som av silver färgad. Då han tagit sig en hundra meter bort. Stigen sluttar något och han kryper ihop. Tänder stubinens fina linje i gräset. Han ser på sitt armbandsur. Snart nog smäller det högt. Ett djur som kanske nyfiket nosar på föremålet.

...
Ett bord är ett bord har någon sagt och tänkt säkert sig något av trä. En röst hörs sjungande passera och det som hördes där och då var 'på fyra ben står det som jag gillar allra mest. Gillar, gillar, gillar allra mest'. Sången handlar förstås om ett bord. Bara att den som sjunger sången, nog inte tänker sig ett i plast. För före det inbrott som var först efter mörkret var nog datorn. Eller var det som en tjuv om natten, människan?

....