Som att 'råka tänka högt'.

Enskilda individer (politiker?) och andra, säger sig ej vara som fascister.
Men de uppträder och verkar då som det.

Inte?

De tycker väl att de är bättre än andra?
Ropar gärna på närmast strikt 'ordning och reda', både mentalt och fysiskt hos andra människor än dem själva.

Att de skulle föregå med 'gott exempel' är det väl litet si och så med?
Men ett sådant sätt att tycka är väl en just som överlägsen attityd och inställning?
Det är inte förenligt med tanken 'alla är jämlikar'.

Ungefär som tanken och uttalandet 'inför lagen är vi alla lika'.
Det betyder antagligen att människor inte bara har likvärdiga rättigheter.
Utan även ansvar och skyldigheter.

Om vi inte kan och bör ses som jämlikar, finns det en logik i det.
Som stämmer med verkligheten.
Samtidigt kan vi inte bli det.
Jämlika'r.

Vi kan vara det bara i teorin.
Ej i verkligheten.
Eftersom det alltid finns känslan av att kunna och vilja manipulera sin plats i ett eller annat kösystem.

Individen vill kunna gå före i kön.
Den som gör det säger sig nog ha 'särskilda skäl'.
Men om vi alla vore jämlika finns det väl ej sådana skäl?
Någonsin?