När de höga björkarna
sopat himlen
efter några stormiga
oktoberdagar

klarnar allt
med en suck av lättnad
som skymning och stiltje

Månen triumferar
som guldmynt
mot mörkblå sammet,
ovärderlig

Splittrade moln
som svarta Rorschachplumpar
huserar över husen

Lysande fönster tänds
och gatlyktorna,
även de på rad

På så sätt kan vi se
vår omedelbara närhet ordnad
och önska oss den

och stå emot
vår outtalade fasa
i rollen vi har,
att just vår scen skall strykas
som onödig

och att lysmästaren släcker ner
och vi tvingas fingra på mörkret
och famla oss fram
till sist.