dina ord som flingor

med filmjölk doften av syrenblom

sommaren 1917

men

du hade alls ingenting under

den rutiga skjortan

kunde man se

dem puta

fram

obeskrivligt

viskade jag ohörbart

men vi talade bara neodarwinism och

Cabaret Voltaire

och

i skymningen

tände vi de väggfasta ljushållarna

med lysdioder

sedan bar du in

din nya vevförsedda grammophon

med det stora mässing-

blänkande hornet

och

vi lyssnade

hela den heliga natten

till Rolling Stones

Paint it black"

och Giacomo Puccinis Madama

Butterfly

det var först långt

senare

du tog upp en förpackning tiramisu

mövenpick glass

-

ur frysen

men

det var då osedligheterna

började