Eskapisterna är ett märkligt släkte. Istället för att fly TILL verkligheten flyr de FRÅN den.

Om någon skulle understå sig att komma dragandes med sanningen blir man genast aggressiva och hotfulla. Då är syrénbersån och idyllen hotad. Verklighetsflykten avslöjas i sin motbjudande, frånstötande skepnad.

Den som förkunnar sanningen är nämligen negativ. Och allt ska ju vara så positivt numera. Livslögnen måste gödas med lyckopiller och olika former av stimulans. Ve den som vill slå hål på eskapisternas bubbla för att BEFRIA dem!

När Gud - den Ende Guden - gick omkring här på jorden i mänsklig gestalt, d v s Herren Jesus Kristus (Jesaja 40:3; Matteus 3:3), konfronterade Han fariséer och skriftlärda. Varför? För att de ville vara renläriga? Inte alls. Han sade: "Gör som de säger, men inte som de gör." Vad det handlade om var att de förtröstade på sina egna gärningar och trodde att de skulle komma till himlen om de gav allmosor, bad långa böner o s v. Paulus, som då han hette Saulus, var en av dem, förföljde de kristna. Efter att han blivit omvänd skrev han om sina landsmän att de inte ville ödmjuka sig under rättfärdigheten från Gud. Istället ville de försöka åstadkomma en egen rättfärdighet. Ändå säger Skriften att vår egen rättfärdighet är som en fläckad klädnad. Vad grundtexten säger vill jag inte ens nämna...

Men Jesus vill slå hål på deras religiösa eskapism för att befria dem. Det var samme Jesus som påpekade att endast sanningen kan göra oss fria (Joh 8:31-32) och som hävdade och bevisade att Han Själv var/är Sanningen personifierad (Joh 14:6).

Här rörde det sig alltså om religiös eskapism. Eskapismen kan emellertid ta sig många uttryck. Vissa reser, andra super, några knarkar eller ägnar sig åt utsvävningar av annat slag.

Då är jag hellre "negativ"!

LARZ GUSTAFSSON 16/10 2017