Vi stod på kajen (bearbetad version)
Vi stod där tätt tillsammans då på kajen vid småbåtshamnen utanför gamla saluhallen
du och jag
i ett enda oförglömligt ögonblick såg vi oss oss såg vi såg vi oss och jag insåg då omedelbart min egen totalitära hjälplöshet totalt
hade vi inte en stund tidigare idag suttit på uteserveringen kaffe med hjortronwiener vaniljglass
mina speglande solglas omsorgsfullt dolda osäkerhet
svärtan i dina pupiller
Vi stod där tätt tillsammans då på kajen vid småbåtshamnen utanför
och framför oss täckt av en presenning låg något men man kunde se dom blöta skorna sticka fram under kanten drypande våta
vi stod där tysta men jag kände din kroppsvärme intill min
vi gick upp mot centrum stämningen mellan oss var tryckande
sedan frågade du oväntat hur ser din idealkvinna ut?” jag svarade inte så du upprepade frågan då släppte jag en hörbar fjärt - och då gick du med snabba steg bort från mig jag försökte inte förklara mig bara följde dig med blicken
hela vägen upp längs Esplanaden försökte du gå alltför snabbt men det såg jobbigt ut i den svarta nästan fotsida festblåsan jag köpt åt dig tidigare i veckan - men jag såg inte tårarna fast jag väl visste var de fanns
var det då någonting brast för mig innanför skalet - var det jag?
Fri vers
(Fri form)
av
Goraxy 89 Orion
Läst 344 gånger och applåderad av 7 personer Publicerad 2017-10-24 17:16 Författaren Goraxy 89 Orion gick bort 2019. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.
|
Nästa text
Föregående Goraxy 89 Orion |