Detta blev mitt första och förmodligen sista soloframträdande som sångerska.

I Ö-vik fanns för länge sedan ett musikcafe. Det låg på Nygatan. Varje fredagskväll
var det livemusik där. Huvudnumret denna kväll var en modern popgrupp.
Publiken bestod av ungdomar i tjugoårsåldern, en hel del raggare.

Jag och en pianist var "förband".Vi hade valt en svensk jazzlåt.Pianisten blev en aning nervös när jag påpekade att detta var första gången jag höll i en mikrofon.
När jag hade börjat sjunga reste sig en kraftig rödhårig man ur publiken, stegade fram till mig och sade rakt i ansiktet på mig-Du kan inte sjunga".

Då kände jag kalla kårar löpa längs ryggraden.
Jag kände igen den rödhårige. Han var kund på det cafe där jag arbetade.
Sång numret gick bra, även om det inte var någon succe direkt.´Vi fick applåder.Har en känsla av att repertoarvalet inte passade publiken.

Efter denna episod blev jag starkare i mitt självförtroende.Varje gång någon säjer
till mig-Det klarar du inte ! känner jag samma kalla kårar löpa längs ryggraden.
Jag blir sporrad av motstånd.