"Jag var ett grönt löv fullt av nött kött och kärlek, men de grymma liv, de torra gribbarna lyfte mig från min före detta man, Bosse.

De förtryckande samhällen som kommer från utländska världar, jag har torterats och medicinerad tills jag har tagit ut volymer över volymerna,
nu min själ klämmer inte ut mina ögon och stif mig genom genom knocker, dörrarna,
genom den nedre gångarna som ett blad krossat i ökenvete.

Det var mitt liv ett fängelse skapat av avgiftningsdrogerna för att tortera mig och märka det som tvåsidigt svenska.

Vården stopade allt mänsklig kontakt hoss mig och jag kommer att hämnas, så råget var mot som bara ifrån döden kan utespelas".

Det känns så fel Marianne Räf, själen aldrig dör
vila i frid, vi furtsätter din kamp för en mänsklig vård utan dossiga mediciner.