Du är stjälken
- som gör att jag reser mig
och går rakryggad i livet.

Du är taggarna
- som påminner mig om
att såren alltid läker.

Du är bladen
- som likt vingar beskyddar mig.

Du är knoppen
- som väntar på att slå ut i blom.

Du är rosen
- som praktfullt och oblygt
tar för dig av livet.

Rosen må vissna,
men din själ lyser upp himlen
i stjärnklar vinternatt.
Härifrån till evigheten.
Nu och för alltid i mitt hjärta,
där rosenblad dansar till tonerna
av mina hjärtslag som slår för dig.

Vilsna tårar faller som dagg på rosenbukett
och jag önskar du var här.
Min pappa.
Jag saknar dig så.