Det var en smutsgrå Lada som parkerade vid uppfarten till rivningshuset i Bemböle jag hyrde. Tre storvuxna muskulösa killar i sån där hårdrock mundering steg ut och kom sakta gående upp mot huset. Tomppa sa att ”Voi Helvetti” och stack till köket var han bodjade med sin 18 åriga tjej Tiina. Vi hade suttit tillsammans i vardagsrummet som var mycket spartanskt möblerat och Väinö 'Väkä' kallad ('basisten') och jag hade varsin säng, men Väkä höll sig därifrån nu av begripliga skäl.

Topi hade för länge sen flytt fältet, då Väkä o jag 'kela' att det var han och svinet Haije' som stod för det det fejkade inbrottet på vårvintern då vi två var i Köbis (köpenhamn) - Det var den för mig livsviktiga skivspelaren och samlingen elppare (vinyler) som försvann medan Topi var där som portvakt. Då vi flyttat in med Väkä och Topi hade jag prytt väggarna med landskaps-affischer och hyresvärden (en affärsman som ägde grannhuset) var ju helt belåten över pengarna han fått i hyra. Sen i ett maniaskov efter att ha rökt massor med Kat' hade jag ensam på loftet skrivit knark & blueslyrik över väggar och tak , och ritat (riktigt bra om man får säga) Lucky Luke med pratbubblan ”I am a poor lonesome cowboy, and a long long way from home” på långväggen över min säng.

(Konversationen som följer här går helt på finska, som jag nu återger i översättning) – Rockaround gänget klampar direkt in från farstun till vardagsrummet var jag sitter allena – Den långa typen med ponnysvans och svart läderväst tar då till orda med ”MORRJENS” och jag ”Morrjens Morrjens” - ”É Väkä Här nånstans?” - ”Nää det é han inte nu sen en tid tillbaka.” - Killarna kollar in placeringen av varje detalj i rummet och ponnysvansen kontrar med att säga - ”Jag kan just tro det, med min kännedom om Väkä så har han nog stuckit me fyrken till Köbis eller Stockholm!” Jag vågar dra litet på mungiporna och nickar. - ”Vi såg förresten Väkä och Tomppa den natten därute vid vårt reppahus i Finnå – É Tomppa här förresten?” — Nu fan, tänker jag och tuggar avsiktligt på svaret ett tag medan Tiina kommer blek om nosen in och skakar menande på huvudet åt mig – Jag ser att allt noteras av dom andra och säger sen att - ”Nää, honom har jag inte heller sett till” - Ponnysvansen utbyter bara en blick med sin kumpan, sedan går dom direkt in i det andra rummet (köket) – Jag kan höra dem gå omkring där en god stund och Tiina får allt svårare att hålla masken där hon sitter vid dörren på en köksstol. Killarna kommer in igen och ponnysvansen slår ut med handen säger ”Tomppa har väl bara stuckit han med”

Killarna är helt coola och vi sitter och röker å snackar skit en stund. Ponnysvansen säger att han blev av med en oskattbar skivsamling och en bra klassisk vinylspelare utom det övriga och att dom nog hittar Väkä o Tomppa förr eller senare. Jag drar min story om inbrottet förra vintern och att med mina penningresurser var det en helt oersättlig grej. Sedan reser jag mig upp säger att jag skall gå och handla litet till market i Källstrand förrän dom stänger (det är ca 2½ kilometer dit) Killarna säger att dom också skall åka nu och får dom skjutsa mig? Men jag säger att jag behöver nog litet motion - ”Men tack bara för erbjudandet” - tänker bara att det skulle varit oklokt att åka med dom (ifall att?) - De kan haft något lurt i kikaren.?

När jag återvänt med matvarorna är Tomppa uppbragd över att jag tvekat säga att han inte synts till – att han nästan gjort på sig där han låg under sängen medan dom snokade omkring. Men jag säger inte att dom nog bombis visste var han gömde sig men nöjde sig med att bara skrämmas.

(PS)

Finns här finlandismer som förbryllar så fråga mig? Har försökt hålla språkbruket på en trovärdigt genuin nivå !