#metoo

I den kristna och i den muslimska mytologin förvandlas ärkeängeln Lucifer till Djävulen. Ärkeängeln Lucifer, som Gud skapade av eld och tycker sig förmer än de andra änglarna som Gud skapade av jord. Lucifer får hybris och sätter sig upp emot Gud, som låter honom genomgå en total personlighetsförändring och bli Djävulen själv.
På samma sätt förvandlas kriminalvårdaren från en hederlig tjänsteman till en ondskefull sadist, som inte ser de intagna som människor. Processen är ganska generell där någon är överordnad någon annan. T.ex. i familjer där mannen och hans släktingar bestämmer över kvinnorna. Fadimes far och hennes bror torde redan i Kurdistan sett sig som fångvaktare. Och inte bara de utan generationer tillbaka.
Det är denna personlighetsförändring som en vanlig, hederlig chef genomgår när han börjar sin anställning. Han blir en ondskefull människa som låter sin ondska gå ut över de underställda och det är detta som nu och äntligen kommer till uttryck i #metoo med tusentals kvinnor som berättar om förtryck.
Det är alltså inte bara de manliga cheferna i sig som är skyldiga utan systemet som inte inser hur förhållandet chef/underställd fungerar.
När det gäller fångar och fångvaktare så är man medveten om detta och här finns kurser och utbildningar för fångvaktarna för att undvika problemet.
Upptäckaren av Luciferefftekten, socialpsykologen Philip Zimbardo, menar att blotta uppdelningen i ”vi” och ”dom” skulle sätta igång processen. Enbart uppdelningen i vi och dom är inte rimlig. Det måste finnas flera faktorer som spelar in. Chefer med makt ser ner på dem som de utövar makt över. Vi får en dikotomisering i ”vi som är lite mera värda” och ”de som är lite mindre värda”.
Nyckelordet för att undvika en Luciferprocess bör vara jämställdhet. Och därav följer att alla ojämlika konstellationer skulle trigga en Luciferprocess – i ojämlika familjer och grupper, i ojämlika företag och institutioner, i sam-hällen och kulturer. En skrämmande tanke.
Vad är det då som skapar denna ondska? Grupptryck och social kontroll är en faktor. Men framför allt är det nog avhumaniseringen av medmänniskan som gör att vissa människor kan bli så grymma som de blir. Ondskan i sig blir ett problem först när den manifesteras i en konkret elakhet – fysisk och/eller verbal.
Med en Lucifereffekt borde det också finnas en reträttväg. Det är själva situationen som skapar Lucifereffekten. Uppträder effekten även när individen kommer utanför institutionen? På fritiden, i hemmet, i trafiken? Det är väl troligt att den gör det eftersom det sker en personlighetsförändring hos indivi-den. En rimlig reträttväg skulle vara att byta jobb.
Ledningarna och styrelserna borde ha kunnat upptäcka hur cheferna behandlar sina underställda. Elakheterna är illa nog, men än värre är likgiltigheten. Att inte göra något.