En dolsk evighet rullar utmed branterna. Svirrande moln med lager på lager.
Kring stugorna dämpas sorlet av vågorna nyfallen.
Lika självklart och obönhörligt som alltid. Och många direkta och indirekta adjön lägger sig likaledes i lager på lager inomvärtes. Ofta omedvetet bearbetas klumpen, och ansiktsfårorna gräver sig med tiden, allt djupare.