Det är en ny dag. Tiden är min. Vagt känns den igen.
Allt snabbare hamnar jag längre fram.
Fönstrets projicering:
Solen genomtränger luften. Bygger, med bländande
rörelser, en bro från strand till strand.
Träden, gyllengula.
Ner singlar löv, ihoprullade dämpade till sepiabrunt
och förs bort inom vågens tidsrymd.