Ointressant dramatik,
och skymningen är snar
att fälla ridån -

snöfall -
som när ritpappret
ritar sig självt,
reducerande all kontrast

och tystnaden lägger sig
som bomullsdämpad dövhet
att vila hörande i.

Allt är kallt,
en tom tavla -

och en outtalad
eftertanke råder

en påtvingad renhet
en stund

som drömsk påminnelse
om den osannolika
möjligheten
att upplyst spegla ljuset
kristalliskt.