Delning Allhelgonakyrkan 11mars 2017 kl. 18.00 Kvällens Tema ”Den kämpande tron”

-Jag kommer att kalla min Gud för ”han” i denna text och det ligger ingen värdering i det, i min värld är vi alla lika inför Gud.


-Gotlandsgatan 74 4tr. på Södermalm i Stockholm, mitten på -90 talet.-

Plötsligt befinner jag mig i den fruktansvärda verkligheten! en känsla skräck sköljer genom de få fungerande funktioner i min kropp.
Jag är hemma! jag ligger på det slipade och inoljade furugolvet från 1920 talet i en liten lägenhet på Södermalm, och jag konstaterar att jag är naken.
Jag har svårt för att röra mig, kroppen känns sträv och smutsig och är till stora delar domnad.
Ångesten, förvirringen och skräcken är stark, jag måste upp för abstinensen är på väg som en meteorit genom rymden.
Jag stapplar mot badrummet och stannar vid hallspegeln, en mörkbrun skorpa av torkat blod, sekret och smuts täcker större delen av min kropp, jag liknar mer ett lik än en levande människa, smal, knotig insjunken i ansiktet som som en död! Jag ser ut som en dödskalle!
Jag äcklas av min egen spegelbild och vänder snabbt bort den flackande blicken med de insjunkna ögonhålorna, blicken stannar på golvet där jag nyss låg, en ny stor mörk fläck på mitt slipade och inoljade furugolv.

På hallgolvet nedanför brevinkastet ligger en stor hög med post och morgontidningar, med stor svårighet räknar jag morgontidningarna nedanför brevinkastet, jag får det till 5 st, efter flera kontrollräkningar. hmmm 5 dygns flykt i mörkrets värld.

Meteoriten träffar mig med full kraft, Jag förbannar Gud och ifrågasätter Hans kraft & existens. Jag menar, hur (jävla!) svårt kan det vara att ta en människas liv? Du är ju ändå Gud - Hur jag än försöker så låter du mig inte dö!!!!! Jag är ju redan så gott som levande död…
Jag känner att jag behöver sprit och förbannar Gud ännu en gång, idag ska jag dö! Och denna gång ska jag överlista dig.

Några år senare ber min sponsor mig att ställa mig på knä mitt emot honom och be ??bönen som står nerskriven i tredje steget tillsammans med honom.

Jag konstaterar att han förmodligen inte är riktigt frisk i huvudet, han ser både arg och bestämd ut och så säger han,
”Du snackar med Gud när du har abstinens och tycker synd om dig själv, och kräver att Gud ska ta dit liv åt dig, du har inga problem med att krypa över medborgarplatsen för att få tag på sprit och droger & du snacket en (jäkla) massa skit och är dryg, otrevlig och tror att Jordaxeln går rakt igenom dig Janne.”


Sedan fortsätter han:
”Så!!! vad är du så (jäkla) rädd för ”Janne”? frågar han, som gör att du inte vågar ställa dig på knä och be tredje-stegs-bönen med mig.”
”Ställ dig på knä och be med mig eller så måste jag gå härifrån, det finns andra som är villiga att låta mig vägleda dem, och då kan du Janne gå ut och knarka klart, eller göra vad du vill
”När du blir villig att ställa dig på knä och börja be om hjälp, då kommer jag tillbaka och förklarar hur jag gjorde”

Jag skämdes jättemycket, och jag blev rasande på min sponsor, och jag blev jätterädd! -Jag tänker- Tillbaka till helvetet igen? Aldrig!!! , så jag sjunker sakta ner på mitt nyslipade och inoljade furugolv från 1920-talet ungefär på samma ställe som för några år sedan, jag mumlar en ursäkt, och ber min sponsor att vägleda mig i stegen och hjälpa mig att finna vägen till kraften som kan hjälpa mig att inte återvända till helvetet.

Vi ber ??bönen på knä mitt emot varandra och jag tittar honom i ögonen, han säger först orden och jag försöker följa honom, det var tafatt och det var halvhjärtat, men det var ett första steg mot mitt nu 19 år långa drogfrihet och ständigt sökande att uppnå en kontakt med min högre makt. En Gud som alltid finns där om jag lyssnar, men jag lyssnar inte alltid. Men jag vet ändå att det finns där även när det varken känns eller verkar vara så.

Jag tvivlar ibland, och jag till och med glömmer bort Gud ibland, men jag vet att han alltid finns där.

Jag har nog alltid vetat att han finns där, men det tog mig 35 år att förstå hur jag skulle börja lära mig att kommunicera med min Gud.


?? Tredjestegsbönen:

sidan 64 - 65 i Anonyma Alkoholisters stora bok.
”Vi var nu vid tredje steget. Många av oss sa till vår skapare, Så som vi uppfattade Honom.

-”Gud” Jag överlämnar mig själv till Dig - att göra med mig och av mig vad Du önskar. Befria mig ur mitt eget slaveri, så att jag bättre kan utföra det du vill. Befria mig ifrån mina svårigheter, så att segern över dem må bära vittnesbörd till dem jag vill hjälpa, om Din makt, Din kärlek och Din väg. Må jag alltid följa din vilja.

Sedan står det i Anonyma Alkoholistres stora bok ”Vi betänkte oss noga, innan vi tog detta steg, för att vara säkra på att vi var redo, att äntligen kunna lämna oss helt till Honom.