Monica och Tord spelar och leker
för att roa sig.
De spelar tillsammans ibland
och på egen hand ibland.
Leken och spelet går delvis ut på

att roa sig och varandra.
Olika sorters spel ger olika upplevelser.
En av 'uppgifterna' är att försöka vinna.
Att besegra motståndaren
eller 'lösa knuten'.

En seger bör bara vara tillfällig.
Om det gick att besegra spelet eller motståndaren
varje gång och 'för gott',
skulle utmaningen det utgör att kämpa.
Förlora sin betydelse.

Den kittlande effekt som utmaningen utgör.
Det är i själva kampen
och utmaningen som leken avgörs.
Det påminner om samlande på det viset.
Monica eller Tord skulle tycka

att samlandet förlorade sin tjusning
om samlingen gick att få komplett.
Den har vissa regler
och det gäller att hålla sig till dem
'tillräckligt ofta' eller mycket,

för att upprätthålla tjusningen med att finna
upplevelsen levande och intressant.
Så fort en absolut gräns
har uppnåtts och det inte längre utgör en utmaning,
faller intresset för något eller någon.

Och det intensiva sökandet
efter en sorts substitut för det uppnådda
eller förlorade, börjar på nytt.
Med en möjligt trevande och försiktig
eller blygsam början.