Den engelske författaren,poeten
journalisten Charles John Huffon
Dickens 1812-1870 kan med rätta
sägas vara ett gott exempel
på att bildning,
kunskap och erfarenhet
som hämtas direkt ur livet
från barndomen och ungdomen
upp i vuxen ålder äger mer
sanningshalt än det som i teorier
lärs ut i skolor varav
det sistnämnda blev föga av
för Dickens,
och tur är väl det,där mycket
av hans egna erfarenheter
säga det mesta i hans romaner
och noveller med en socialkritisk
skärpa,vars samhällskritik riktas
främst mot myndigheters
inhumana behandling av
utsatta barn.

I det viktorianska England var livet
skoningslöst för utsatta barn,
men han lyckades trots denna bistra
verklighet linda in historierna med
poetisk ödmjukhet varvad av social-
kritisk satir,och även i egenskapen
som reformator lyckas få till stånd
vissa förändringar,
varvid man undrar varför inte de
mest lämpade blir barnombudsmän ?

Ingår som nr 174 i "Litterära brottstycken"