Frostrosor slår ut sina armar
gnistrar vänligt över vår jord
skuggor blåser visslande vind
genom rökig skymning
försvinner huttrande på vägen
somnar i granarnas famn
himlen har tänt sina lanternor
vi lyssnar utåt de flämtande isarna
kölden bringar dem att råma
vrenskas i vinterns grepp
håller dem i sitt välde tills islossning
solen trampar med glädje sina fötter i fräsande sörjan
det är livets början