Vilar åter som ett barn
i sin vagga
under drömträdet
det himmelska paraplyet
där stjärnorna sitter fastnålade
gnistrande nära
en tavla av Picasso
att röra vid
Åter hör jag stjärnorna andas
och dig nära intill
En ljuskorona omger månen
i ett milt skimrade ljus
skuggorna stiger och sjunker
i stilla andetag
jag svävar
faller barfota i dina armar
Mitt i regnskogens hjärta
i det grönskimrande dunklet
där flyter vi tillsammans
bland skogsandar och näckrosblad
Där öppnar Monets näckrosor sina händer
i livets vatten och vi
Vi hudlösa
inför varandra
hör åter drömmarnas språk
våra hästar betar i hagen
nära intill
Hungerväntans tid
är snart förbi
Min panna vilar mot din
tills tiden
hämtar dagen åter