Erik tycker om att tänka sig syssla
med olika slags hantverk, slöjd.
I tanken är han skicklig, varsam,
ömsint och känslosam.

I tanken och känslan kan han föra penseln,
stämjärnet, hyveln, svetsen.
Tråden och tyget, stickor och virknålen.
Skapa i lera och gips, hamra i sten och finslipa is.

Först då det kommer till praktik blir hans verk
mera valhänta, rent av klumpiga och ofärdiga.
Önskan om att ha ett rikt kunnande finns där,
i hans sinnen. Önskedrömmen är levande.

Men vägen om hur att komma dit, ligger i dunkel
och svårigheterna är honom övermäktiga.
Blir till ilska, besvikelse och tårar blott han försöker.
Som tur är så långt ifrån ensam om upplevelsen.

Inlevelsen och den i allt förhärskande insikten.
Men i tanken och inlevelsen går det att skapa
och verkligen känna händernas skapande.
Likt i musik för han sina som spjut av lust och färg,
till fantasirika verk och saker.