att kuva ett liv
att förändra en själ, göra den foglig
att göra den kuvad är att göra den sjuk
den blir genomskinlig utan sin eld
den lyser inte av liv
varje beröring är den likgiltig
uttryckslös är blicken
tom på innehåll
Varje gömställe är ett mörkt hål
för viljan att hitta tillbaka
för att finna sin själ är det enda
den enda viljan i sin kuvade linda
Att kuva en katt går inte påstås det
men det är fel, alla kan kuvas
Om vi tillräckligt länge berövar
dem allt som är viktigt i deras värld
så förlorar de hoppet!
Att vara berövad solljus och frisk luft
kuvar en katt men vad kuvar en människa?
Att skiljas från det viktigaste vi har?
Den som medvetet behandlar människor
och djur på så sätt gör sig skyldig till tortyr
och det sker dagligdags
Men så länge våra minnen och själar lever
så behåller vi varandra i livet
och hittar hem igen
I kanske 15 år var en katt utan solljus och
frisk luft. Hans första dag i frihet gick han en
vinterdag över markernas vita stjärnor med sina
reumatiska tassar. Han satt länge stilla
i snödrivan och lyssnade till fåglarna,
kände dofterna
Långsamt hittade själen hem igen
det tog tid, men så fylldes blicken till slut av vår
Av viljan att leva igen !