mellan liv och död
en solnedgång i aftonens timma

ur dess djup synes själen glimma
av sorg så trött
av livet så nött
ett kärl som nästan brustit
men vars törst aldrig släckts
av mättnad efter livets timma

En röst så vidunderligt skön
en ton från himlens änglar
tränger ur dess blödande strimma