Jag hörde om det falska larmet.
Fruktansvärt.
Vågar inte släppa fram tanken på hur det varit nu, om det varit ett äkta larm.

Men det kom mig att tänka på när jag var kanske några månader, kanske ett år gammal.
Jag är född 1949, kriget var slut och allt såg ljust ut.
Mor och far hade ett litet lantbruk och far var dessutom snickare,
han hade en verkstad där han gjorde fönster och dörrar och annat
som folk behövde ha snickrat till sig.

Mor höll på inne i köket, hon skulle baka vetebröd, hade radion på.
Hon sjöng och trallade som hon alltid gjorde när hon var glad,
tänkte kanske på att hon nog skulle hinna cykla hem
till sin mor, min mormor, Anna på söndagen.
Då uppfattade mor en allvarlig röst från radion: "...Tyskland har invaderat Polen..."
Mor stannade upp i sina göromål, helt ifrån sig, alldeles panikslagen.
Hon högg en filt, lyfte upp mig i famnen och rusade ut till far i snickarboden.

Far lyssnade lugnt på mor, skakade av sig hyvelspånen, tog tag i mor och sa
- vi går in och hör vad de säger.
Väl inne i köket igen hörde de från radion: "...detta sändes ut år 1939 vid krigsutbrottet".

Mor grät och var arg på samma gång.
Far stannade väl kvar i köket hos mor och mig en stund.
Sedan återgick mor och far till sina göromål.
Men det här fasansfulla ögonblicket glömde mor aldrig.

Ännu värre hade det såklart varit ifall det inte hade varit en återutsändning.

Jag tror att det efter den utsändningen bestämdes att det tydligt skall framgå att det är en repris, när något sänds ut som redan har hänt.